15:55:28
20:e maj 2016, Åren går, vänner blir plötsligt gamla.
Tänk vad det är konstigt, vänner vi haft i många år, är plötsligt gamla. Det känns konstigt.
Åldersskillnaden: hon 15 år och han 20 år äldre än jag. Vi har umgåtts sedan 1987.
Arbetat och rest ihop, ätit många glada midagar tillsammans och plötsligt funkar inte det längre.
Makan bor på ett äldreboende och är något förvirrad, kan inte gå själv, och har ett mycket annorlunda liv mot vad hon var van vid: FIna käder, alltid fin i håret, sminkad, en fantastsik trädgård, som hon skötte själv och ett vackert hem, som hon inrett med stor omsorg och mycket god smak. Resor, god mat och vin i glada vänners lag. Plötsligt under en ganska kort period så funkar inte livet längre, på samma sätt, som det brukar.
En flytt i sista stund till lägenhet från huset, de älskat. Efter en kort period funkar inte eget boende för makan längre, det blir plats på ett äldreboende.
Maken som är relativt pigg bor nu ensam kvar i lägenheten och hälsar på sin hustru i stort sett varje dag.
Han är en humoristisk person, som alltid har glimten i ögat. Men ensamheten tär, tvåsamheten de haft i 50 år är som bortblåst, ensam frukost, ensam middag,, ensam kväll, ett ensamt glas vin.
Barnen bor 60 mil bort och ringer varje dag.
Vi bor relativt nära, hälsar på, bjuder på middag och ringer med jämna mellanrum. En flashback när mina egna förräldrar blev gamla.
Vi som känt oss jämngamla och plötlsigt kommer verkligeheten i kapp.
En liten påminnelse om att livet snabbt kan förändras och inte är "for ever" och vem vet vad som väntar bakom nästa husknut.
Det gäller att ta vara på dagen, njuta och tacka den Store Anden för varje dag man får vara frisk och kan leva sitt liv tillsammns med dem man älskar.